Referensprojekt inom förorenad mark
Faluprojektet - efterbehandling av gruvavfall
Dalälvsdelegationen tillsattes av regeringen 1987 med uppgiften att skapa
en renare Dalälv. Under 1988 startade delegationen det så kallade Gruvavfalls-
projektet, som syftade till att kartlägga gruvavfallet inom Dalälvens avrinnings-
område och komma med förslag till åtgärder för att minska dess miljöpåverkan.
Samma år drogs projektet Varp 89 igång på Stora Kopparbergs Bergslags AB
initiativ, där GVTs Bo Ledin gjorde en stor insats för kartlägga metall-
belastningen från gruvavfall i Falun. Resultaten från Varp 89 gav ett värdefullt
bidrag till Gruvavfallsprojektet.
Faluprojektet bildades 1992 genom att Stora Kopparberg Bergslags AB och
miljömyndigheterna undertecknade ett avtal om att genomföra åtgärder för att
minska metallutsläppen från gruvavfallet i Falun. Den stora mängd malm som
under 1 000 år brutits i Falu gruva, har medfört att Faluområdet utgör den
i särklass största metallkällan till Dalälven. Faluprojektet ska pågå i
15 år med en beräknad kostnad på 100 Mkr.
I styrgruppen för Faluprojektet finns representanter från Naturvårdsverket,
Länsstyrelsen i Dalarnas län, Miljönämnden i Falu kommun och Stora Enso AB.
Styrgruppen leder arbetet och har det övergripande ansvaret för projektet.
För projektledning svarar Stora Enso AB. GVT har sedan projektets start
anlitats som konsult med hydrogeologisk expertkompetens.
Faluprojektet innehåller åtta delprojekt som är grupperade i prioritets-
ordning. För närvarande pågår de tre delprojekt som är högst prioriterade:
- Tvättning av kisbränderupplaget vid den nedlagda svavelsyrafabriken
(läs mer om projektet nedan.) - Täckning av sandmagasinet vid Ingarvet
Till tätskiktet används restprodukter från pappersbruk. - Uppsamling av lakvatten från Rödfärgsråvaran
Rödfärgsråvaran är gruvvarp som används för tillverkning
av Falu rödfärg.
Tvättning av kisbränder (in situ), Faluprojektet
Saneringen av kisbränderna vid den nedlagda svavelsyrafabriken i Falun är det
högst prioriterade delprojektet i Faluprojektet
(läs mer om det ovan).
1992 påbörjades utredningarna med att finna en metod för att sanera kisbränderna
i Falun på ett både tekniskt, ekonomiskt och miljömässigt effektivt sätt. Den metod
man valde hade inte använts tidigare i Sverige och byggde på ett förslag från GVT.
Metoden bygger på att de lakbara föroreningarna tvättas ur deponin på
plats via konstruerade bassänger. Tvättvattnet infiltrerar genom
bassängernas botten, ned genom de förorenade massorna, och pumpas sedan
upp ur marken via ett antal brunnar. Det uppsamlade tvättvattnet leds
till en reningsanläggning där metallerna stabiliseras med hjälp av kalk.
Efter avvattning av slammet förs föroreningarna tillbaka i stabiliserad form
till de tvättade bassängerna. Slutligen skall deponin täckas med morän.
Själva deponin är uppdelad i flera bassänger där tvättning pågår cirka
6 månader per år. Varje bassäng omsätts (tvättas) med ca 20 bäddvolymer.
Därefter sker provtagning för att följa upp om bassängen behöver tvättas
ytterligare. Under pågående tvättning är det viktigt att kontrollera
grundvattenytor i omgivningen, för att försäkra sig om att allt vatten
återförs till reningsanläggningen.
GVT ansvarar bl a för projektering av nya bassänger, reglering av
grundvattennivåer, kontroll och underhåll av pumpar, provtagning och
utvärdering. Tvättningen och täckningen som beräknas vara klar år 2006
har redan visat på bra resultat. Vid slutet av år 2000 hade ca 60 % av
de vattenlösliga metallerna stabiliserats. Detta motsvarar ca 1 150 ton zink.
